Villa Växtholm

Under förmiddagens promenad tillsammans med grannen L, hennes barn S och två hundar såg jag att hästarna rusade runt i hagen. De verkade smått hysteriska över något som var i andra änden av hagen, sprang och blåste upp sig och stirrade. Så jag gick in i hagen och tänkte att det är väl något som har blåst dit, hästar är ju trots allt ganska fjantiga. Inne i hagen såg jag inget som skulle kunna vara orsaken till hysterin. L tog hundarna och barnvagnen och gick runt stallet, och ropar glatt: "Det står ett får här! Eller näe, flera får." Jag går ut ur hagen och ropar på Helax, han har nog aldrig träffat några får i sitt liv och man vet ju aldrig om hans vallningsinstinkt säger att han ska skicka iväg dem. Jag möts av sju stiliga får i snygga ulliga rockar.

Fåren ser att jag har hund, och eftersom de är väldresserade och välvallade så kommer de glatt fram till mig och Helax. Jycken ser smått chockad ut. Vid det här laget har hästarnas ägare kommit dit, och hon berättar att fåren ofta rymmer när det blir barmark och att de bor på en gård några kilometer mot Bullmark. Hon säger "Helax är ju en vallhund, kan du inte be honom att valla in dem där?" Jag tittar på Helax som säger "Aldrig i livet, man vet aldrig vad de där typerna hittar på. Jag håller mig hos dig!" Jag förklarar att han aldrig har sett ett får och än mindre vallat några så det är nog lite väl mycket begärt av en renvallare. 

Snart ser vi ändå att om jag och Helax rör oss framåt så kommer fåren efter.  Först jag, sedan Helax och sist sju lurviga får. Helt omvänt mot hur en fårvallare jobbar, men det var visst inte så noga för fåren. Så jag går in i en lada och fåren följer vänligt efter och blir instängda där tills deras ägare kommer och hämtar upp dem . Ska bli intressant att se om (när) de dyker upp igen. Då kanske jag tar med dem hem till oss, vi vill ju ha några får som betar bort lite sly och gräs på tomten :-)